Rajjos dikter

Högt flygande vindar
blåser än hit, än dit, och när människan
undfår lyckan i dess fullhet
består den ej länge."
/ Vackert tycker jag ! 
- Jag gillar att skriva därför kom jag på att jag vill ha en alldeles egen blogg för att skriva om upplevelser, tankar och dikter - / Många kramar Rajjos… 

Rajjos musik
↘️
 Spotify 

YouTube 

20240612 Kvar är bara spruckna sinnen. 

I stadens muller, bland grå betong där ekar tomheten i varje gata, och ensamheten som skuggor går, Husens tysta väggar bär på minnen. 

av dagar fyllda av en forntids fröjd, men kvar är bara spruckna sinnen, och hoppets glöd är släckt och död.

Gatorna, är som labyrinter utan slut,

i kvällens skymning, bara kalla tjut.

En längtan djupt inuti mig

att flyga bort från denna döda stad,

till ängar där en ny vår väntar

där tystnaden inte känns så tung

Men här står jag, i mörkrets bleka sken,

med hoppet krossat under staden

och ensamhetens kalla famn är len,

bland skuggorna där vandrar jag tyst /

20240614 / Så kall o vit

 I stadens brus och neonljusens sken,

går en ensam själ, utan att bli sedd.

Människor rusar förbi i jäktad scen,

men ingen ser sorgen i hans medlidna bädd.

Skyskrapor sträcker sig mot himlens blå,

men i deras skugga finner han ingen tröst.

Gatorna fylls av steg, men överallt är det grått,

och tystnaden ekar i hjärtat som brustit först.

I fönstrens reflektioner, ser han sitt tomma ansikte,

där drömmar en gång levde, nu av tiden är bortdrivet.

Han söker värme i en stad som aldrig ger,

och varje natt faller ensamheten som ett tyst brev.

I stadens ljus, som en fyr i mörkrets hav,

finns en längtan efter någon, en famn att kalla sitt.

Men ensamheten vandrar, natt efter natt, i en evig grav,

och hoppet om gemenskap, förblir en dröm, så kall och vit./

20240619 / Helar sår 

I livets mjuka famn vi vilar,

där kärlek blommar, vinden spelar.

I hjärtats trädgård växer frid,

i varje andetag finns tid.

Hand i hand, vi vandrar lätt,

genom dagar solvarmt mätt.

Harmoniens toner, tysta ord,

fyller luften, helar sår.

En blick, en kyss, ett stilla löfte,

kärlekens båt i livets flöde.

Vi bygger broar av förtroende,

i varje steg, vår gemensamma grund.

Med hoppets ljus vi målar natten,

lyckans stjärnor strör vi vatten.

Ett gott liv, så rikt och klart,

där hjärtats slag är vår gemensamma grund. /

20240625 Lögner nej tack 
Lögner, nej tack, för sanningens skull,

i mörkret de gömmer, en dimma, en hölja.

De smyger sig fram, likt skuggor de är,

förtär våran tro, och lämnar oss skär.

Sanningens ljus, så klart och så rent,

låter oss växa, ger styrka och ment.

Lögnerna river, skapar tvivel och skam,

en värld fylld av svek, i ett evigt program.

Så låt oss stå fasta, och ärliga bli,

i sanningens glans, där frihet kan spira.

För lögner är bojor, som håller oss kvar,

nej tack till dem, låt sanningen vara /

20240626 En ny chans 

I livets virvlande ström vi går, där misstag är de stenar som sår.

Men varje dag är en ny chans, att ta kontroll, att våga dans.

En felsteg i går är minnen nu, en läxa lärd, en chans att se,att börja om, att hitta ro,och låta hjärtat vägledas tro.

För vägen må vara fylld med törne, men även rosor växer där.

Att falla är att få en lärdom, att resa sig är att vara när. Så låt oss nu med modig själ, börja om med hjärtat rent.
För varje start är som en pärla, ett steg mot livet, vackert och känt.

20240715 Vila i frid  

I ruinerna av vad vi var står jag ensam kvar,

bland spruckna murar och dammigt grus,

hör ekon av förlorade ord. dagarna går men tiden står still 

minnerna virvlar som aska i vinden  
drömmarna förvandlas till skärvor, ett hjärta i spillror. 

en gång byggde vi ett slott, sten för sten, med löften som murbruk. Nu är det bara ruiner kvar,
ett monument över vad som kunde ha varit, en gravplats för vårt hopp.
Men ur askan växer en styrka från spillrorna där reser jag mig. jag är Lämnad, men inte förlorad, i ruinerna finner jag mig själv, en ny början spirar ur det som en gång var jag. 

31/8-2024 Tappat Bort Varandra!

Vi vandrade tillsammans, du och jag,

På livets slingrande, oförutsägbara stig,

Med drömmar som vindar, och hjärtan så starka,

Men tidens hand, den är obevekligt sträng.

Stigen delade sig, tyst och stilla,

Utan varning, utan farväl,

Och vi fann oss själva på skilda vägar,

Med tomma händer, och hjärtan så skälvande.

Vi ser tillbaka, men dimman ligger tät,

Minnet av din röst, ett eko från igår,

Vi sökte varandra, i skuggornas lek,

Men avståndet växte, och mörkret tog form.

Nu står vi här, i livets korsväg,

Med ögon som ser men inte längre känner,

Har vi tappat bort varandra för alltid?

Eller finns det en väg som åter för oss samman

20241008  Andarna skriker 

Andarna talar till mig, deras röster svävar genom mörkret, skär genom tystnaden med ord som skaver i mitt inre. "Du bedrar mig," viskar de, som en klagan som inte går att ignorera. Deras ord ekar, som om de kommer från en plats djupt bortom denna värld, en plats där sanningen inte kan döljas. Jag känner deras närvaro, tyngden av deras misstankar, och det är som om de ser rakt igenom mig.

De säger att jag har lurat mig själv, eller kanske dig, men jag vet inte vad som är sant längre. Är det mitt sinne som spelar spratt, eller är det verkligen andarna som vet vad jag gömmer inom mig? Jag står där, i deras skugga, och undrar vad som är verkligt. Är det jag som har svikit, eller är det en varning om något djupare som jag ännu inte förstår?

20241014 
Godmorgon vänner morgonens dikt ! snart är det jule tid o då e många ensamma. Ingen ska behöva uppleva ensamhet 

Viskar när jag går !

Ensamheten viskar när jag går,

ett eko av steg som ingen förstår.

När jag är borta, följer den mig tätt,

som en skugga, aldrig lätt.

Men när jag kommer hem, finns den ej kvar,

som om den aldrig varit där, inget svar.

I huset fyllt av stilla ljud,

är ensamheten tyst, förblir därut.

Det är i avståndet den finner sin form,

som en vind i stormens tysta norm.

Borta är jag aldrig ensam helt,

men hemma — är jag ändå hel 

Världens sår 20241205 

På himlen hänger röken tung, en sol som bleknat bort,i Syriens damm och Israels gråt, förloras varje ort. i Ukrainas fält hörs ekon kvar, av drömmar som blev ett blodbad och Rysslands kalla vindar drar, med mörker natt och dag.

Så sjung för dem som tystnat och för dem som ännu ser att  världen kan bli hel igen Om vi bara står upp o ler

Barnen gråter utan röst, i ruiner där de lekt, en framtid byggd på mänsklig törst, av makt som aldrig svek. Men under allt finns ingenting kvar, en gnista, liten, o svag, ett hopp om att vi bygger broar där, och läker varje dag.

Så sjung för dem som tystnat och för dem som ännu ser, Att världen kan bli hel igen Om vi bara står upp o ler

Det börjar med en hand, ett ord, ett steg mot fred ett löfte om att lämna spår där kärleken har skett. Så låt oss höja våra röster, mot murar som har rests, vi kan bygga världen stark igen och hitta våran plats.

Så sjung för dem som tystnat och för dem som ännu ser, Att världen kan bli hel igen Om vi bara står upp o ler 

Över Lagan 20241213

Jag går här över Lagan, ett stenkast över Vattnet, drömmar som jag sökte speglar min himmel Strömmarna de viskar, Om vägar jag har vandrat, Där vindarna har burit mig Minns jag sången från förr,

Lagan flyter tyst och bär drömmar med sin ström,genom skogar, över åkrar, det är hjärtats trygga hem. Från Smålands djupa rötter till havet som det når, Lagan viskar minnen ja då minns ja allt från i går

När kvällen sig sänker, och månen står klar speglas stjärnorna stilla i Lagans klara far. Längs strandens kant står ekar som sett århundradens fall Bland bleka minnens iver Minns vi sången från förr 

 
Romana ! 20250117

Romana, du som lyser stark och klar,

ett hjärta av guld, en själ så rar.

Älskad och beundrad för den du är,

en stjärna i livet, unik och kär.

Din väg är lång, men kraften är din,

med drömmar i blicken och modet därin.

Jag önskar dig framgång, lycka och ro,

att världen ska öppna sig, låta dig gro.

Självständig och fri som vinden som far,

en kraft i dig bär du, som alltid finns kvar.

Så Romana, fortsätt att stråla så klart,

du är älskad för evigt, en livets konstverk, en skatt underbart.
/Pappa Rajjos 

Galenskapens Vals! 20250205

Du vandrar en väg där skuggorna viskar,

där stegen ekar av gårdagens val.

Du såg hur marken förr gick i bitar,

men dansar igen i samma spiral.

Första gången var drömmar som sviker,

en eld som brann men sedan dog ut.

Andra gången—nu vet du, du liker

att falla igen trots bättre beslut.

Är det då mod eller ren galenskap,

Skuggornas Drottning 20250216

Hon smyger bland skuggor med leende lent

ögon som brinner men själen är stent.

En viskning, en smekning, en kyss som förför,

men bakom fasaden en storm som förstör.

Hon talar i gåtor, i lögners musik,

varmt som en sommar, men isande lik.

Hon älskar dig djupt – för en stund, för en tid,

sen krossar hon hjärtat med bländande frid.

Hon gråter på beställning, en tår, ett skrik,

men smärtan hon speglar är aldrig äkta, bara skit

För henne är världen en bräda av spel,

där du är en pjäs och hon är ditt fel.

Så spring om du kan, innan hon slår,

innan ditt sinne i hennes förgår.

Ty kärlek i händer som saknar en själ

är lågor som slukar, ett brinnande fäll.

Rajjos alla rättigheter